I min yrkesroll har jag verkligen försökt ta vara på detta och jag brukar då alltid återberätta för mina elever hur jag själv kände det inför samma situation när jag var elev. Jag upplever ofta de långa tysta pauserna även med mina elever men jag får även en känsla att de uppskattar de genensamma bildsamtalen – i alla fall när de är över. Det är på något sätt de som tar en vidare….
… under det senaste året hittat en metod som jag själv tycker är intressant i samband med bildsamtal, arbetsprocess och elevdelaktighet. Jag vet inte varför jag inte använt mig av metoden tidigare då jag själv alltid arbetat med den i mitt eget skapande. Under hösten har jag under ett måleriprojekt låtit eleverna fotografera sina målningar med sina egna mobilkameror med jämna mellanrum. Helst flera gånger per lektion. Detta gör att man kan följa bildarbetets gång och i efterhand kunna reflektera över vad som hände med bilden när jag gjorde vissa färgval eller vad som hände med kompositionen när jag la till en linje etc. vad händer om jag stramar upp detta fältet så att det ser mer bestämt ut eller liknande. Det ger eleverna möjlighet att titta på bilderna även vid andra tillfällen än bara bildlektionen. De kan visa kompisar, få kommentarer av utomstående och –de kan använda sina bilder vid sin redovisning! Att de allra flesta idag har en kamera i mobilen är något som man verkligen borde ta tillvara på i vårt ämne. Det sparar läraren enormt mycket tid om eleverna själva dokumenterar sina arbeten och ens inte behöver låna skolans kameror….
Jag tror i alla fall att metoden är bra och utvecklande och att den har en unik förmåga att ta med sig bildsamtalet utanför klassrummet.
Vilka fina alster! River de ut en del av ansiktet själv?
SvaraRaderaKan hålla med dig om tystnaden som uppstår, varför tycker vi att det är så jobbigt? Har eleverna fortfarande en syn på att det de säger ska vara rätt? Att läraren har alla rätta svaren?