En inblick i yrket och historien....

Jag har just läst Pia Bohlins uppsats och blivit kusligt påmind om omfattningen av vad ni som arbetar på grundskolan tampas med. Jag beundrar er för att ni står ut. Och jag beundrar era ambitioner efter att ha lyssnat till era redovisningar om hur ni arbetar med bildsamtal/bildanalys i anknytning till praktiskt arbete i alla dess former och tekniker. Rörlig bild och foto, de spännande digitala porträtten av elever på omvårdnadsprogrammet och hur ni lyfter fram både samtidskonsten, media/reklambilder och konsthistoriska verk som referenser för elevernas arbete.
För mig är gymnasiet en annan värld och jag kan ha helt andra förväntningar på mina elever… De förändringar som vi står inför till hösten kommer att förändra förutsättningarna på gymnasiet avsevärt och många av oss kommer att förlora timmar och kanske också jobb. De som förlorar mest är Sveriges alla elever. Jag hoppas innerligt att skolorna i stor utsträckning kommer att erbjuda ESV och andra kurser inom området som individuellt val.

Hur som helst, uppsatsen, innehållet, historien, omfattningen… att man förväntar sig så mycket och ger sådana förutsättningar och dessutom har mage att gå in och karva på loven och förtroendetiden... Själv har jag tur men DN:s artikelserie om skolan kan väl få vem som helst av oss att fly fältet....

Tillbaka på vår instutition där vi borde bli stärkta och uppmuntrade för den enorma insats vi gör, får vi istället kritik och blir ifrågasatta... vad är sporren då?

Exempel på hur man kan gå vidare med bilderna...

Ta med bildsamtalet utanför klassrummet

I årskurs sju träffade jag min första bildlärare. Våra bildtimmar var få liksom de gemensamma bildsamtalen. Det var först på gymnasiet som de riktiga bildsamtalen började florera. Det hade nog att göra med att jag valt bild och form inriktningen och framförallt en av mina lärare var noga med att diskutera våra arbeten med oss. Vi satte upp bilderna på vikskärmar och pratade om hur vi hade löst uppgiften på olika sätt. Det kändes alltid jobbigt och vår klass var inte så verbal så det uppstod ofta långa tysta pauser, men jag minns också dessa tillfällen som de då jag lärde mig väldigt mycket och växte i min övertygelse om att det var bild jag ville utvecklas inom och lära mig mer om.  

I min yrkesroll har jag verkligen försökt ta vara på detta och jag brukar då alltid återberätta för mina elever hur jag själv kände det inför samma situation när jag var elev. Jag upplever ofta de långa tysta pauserna även med mina elever men jag får även en känsla att de uppskattar de genensamma bildsamtalen – i alla fall när de är över. Det är på något sätt de som tar en vidare….  

… under det senaste året hittat en metod som jag själv tycker är intressant i samband med bildsamtal, arbetsprocess och elevdelaktighet. Jag vet inte varför jag inte använt mig av metoden tidigare då jag själv alltid arbetat med den i mitt eget skapande. Under hösten har jag under ett måleriprojekt låtit eleverna fotografera sina målningar med sina egna mobilkameror med jämna mellanrum. Helst flera gånger per lektion. Detta gör att man kan följa bildarbetets gång och i efterhand kunna reflektera över vad som hände med bilden när jag gjorde vissa färgval eller vad som hände med kompositionen när jag la till en linje etc. vad händer om jag stramar upp detta fältet så att det ser mer bestämt ut eller liknande. Det ger eleverna möjlighet att titta på bilderna även vid andra tillfällen än bara bildlektionen. De kan visa kompisar, få kommentarer av utomstående och –de kan använda sina bilder vid sin redovisning! Att de allra flesta idag har en kamera i mobilen är något som man verkligen borde ta tillvara på i vårt ämne. Det sparar läraren enormt mycket tid om eleverna själva dokumenterar sina arbeten och ens inte behöver låna skolans kameror….  Jag tror i alla fall att metoden är bra och utvecklande och att den har en unik förmåga att ta med sig bildsamtalet utanför klassrummet.

Bildanalys....

Undersökningar visar att vi arbetar för lite eller inte alls med bildanalys. Om detta (bildanalys/bildsamtal) skall vi skrva tre sidor. Jag trode att det skulle gå i en handvändning men efter att snart klarat av en sida börjar det tryta.... analyze that!

Animering...

Hur i all världen kan det vara så här? Det är så mycket man undrar över. Som tex. varför man går en utbildning som heter typ digitalisera din bildundervisning och att man sedan under nästan två dagar har föreläsning om animation där man tar upp 3/4 delar av tiden till att visa inspirationsfilm och sedan visar hur man arbetade med animerad film på 70 och 80 talet och utöver det en pissskvart till att visa den utrustningen som finns att tillgå. Inte ett ord om exempelvis filformat, exportering och storlek… Förlåt, jag vet inte hur kritisk man vågar vara i detta forumet…  men ...skall det verkligen vara så här...

Lite extra av mig...

Ja om vi nu alla skall fållas in i de självupptagnas land med egen blogg, egen hemsida, egen statligt bekostad fortbildning där alla skriver en egen kokbok eller lättsam sommarläsningspocket så kan jag väl redan nu börja fila på framsidan på min egen kokbok.  Det passar bra inför nya läroplanen där elerna skall bli entreprenörer om jag förstått saken rätt. Varör inte börja tidigt med att lära sig att marknadsföra sig själv.
För dig som inte fått nog av Lisa Ling. Besök http://www.puzzledbyart.com/

om utbildning...

http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U&feature=player_embedded#